Rosenröd

Jag gömmer stjärnor i ditt skägg om du håller min hand

rosenvit — Sat, 17 Apr 2010 20:33:10 +0000

Kyss på pannan. Fingrar stryker genom kopparhåret.
L: Varför skadade du dig själv den här gången? Kan du berätta?
Blickarna möts, ljust grå och mörkt gröna. Solen silas genom gardiner och leker på blek hud.
V: Jag vill inte växa upp. Blev rädd när jag tänkte på min födelsedag, inte för att jag blir äldre. Men jag vill inte växa upp. Jag vill för alltid vara ett barn.
Huvud mot bröst. Öra mot hjärtslag.
V: Jag fick en panikattack. Behövde lugna ner mig. Jag försökte att kämpa emot, men… förlåt.
L: Du har ingenting att ursäkta. Ingenting. Men nästa gång…
V: …ska det inte få hända. Då ska jag ta din hand istället.
L: Förlåt för att jag inte fanns där.
V: Du kan inte alltid finnas här. Jag vill inte vara en börda, det vet du. Du har absolut ingenting att ursäkta.
Tystnad. Andetag. Fågelsång hörs utifrån.
L: Du är varken vuxen eller barn. Du är både och. Och helt perfekt. Det kommer du nog alltid att vara.
Blickar möts, läppar möts. Huvud mot bröst. Smekning över kopparhår.
V: Jag kan höra dina hjärtslag.
L: Låter de friska? Lite för snabba?
V: Lite…
L: Ditt fel.
Blickar möts. Leende kyssar.
L: Vanligtvis kan jag läsa din blick. Nu går det inte.
Snett leende.
V: Min blick är kär. Jag kan läsa din. Orolig och stressad.
L: Varför skulle jag…
V: Du oroar dig för mig, utställningen. Du är stressad. Och du oroar dig över dina föräldrar…
L: Mina föräldrar bryr jag mig inte om för tillfället.
Tystnaden igen. Bleka, tunna fingrar leker över skäggig kind.
V: Jag ska börja gömma små saker i ditt skägg under natten, så att när du vaknar och drar med fingrarna genom det hittar du små stjärnor eller något. Eller så trillar det ut ett hemligt kärleksbrev när du sitter i möte och pratar med viktiga människor.
Leenden och lågt skratt.
L: Skulle bli hemskt glad om du gömde stjärnor i mitt skägg.
Kyssar och eviga löften.

21.27

rosenvit — Thu, 15 Apr 2010 19:27:29 +0000

Flykten från vardagen
blev inställd
på grund av moln
av aska.
Jag vill inte ha
vardag.

21.11

rosenvit — Wed, 14 Apr 2010 19:11:41 +0000

återkommande depressiva episoder
Vad det gäller ditt varierande stämningsläge är det svårt att uttala sig om orsakerna till det

Jag är förvirrad.
Och nu?
Hoppades på en diagnos som inte innehöll ordet depression
eller något mer än depression
depression är svårt att berätta om
förklara
Så det får förbli gömt
osagt

Och jag vet inte
vad jag ska göra utav det här
hur jag ska hantera

Och varför skriver jag?

01.56

rosenvit — Thu, 08 Apr 2010 23:56:30 +0000

- Och du, håll ut.

22.55

rosenvit — Tue, 06 Apr 2010 20:55:42 +0000

Teet smakar ännu godare än vanligt
sötare
och jag tänker på vårkänslor
och vårklänningar
och små slott.
Idag har en kär
saknad
vän återsetts.
Min vän
min vän
vän
vän
vän.
Och jag inser hur mycket hon
betyder.

Och det känns som att jag hela tiden tvättar kläder.
Och helt slut i kroppen är jag.
Och aningens ilskna ord har skickats
och nu väntar jag på svar
för ärligt talat kändes det som ett bakslag
och jag tänker inte vänta sådär en gång till.

22.45

rosenvit — Sun, 04 Apr 2010 20:45:57 +0000

Vad står på, vad är det som försiggår?

Glitter.
Alldeles för hög sång.
Drömflykter.
Och så mycket kreativitet
som liksom flödar över
tappar koncentrationen
och beslutsamheten
och blir till
ingenting.

Jag har skickat en ansökan om tid.
Kanske att jag får ett svar.
Kanske är svaret
det jag själv tror att det är.
Just nu,
vill jag bara ha ett svar.
En av få gånger i mitt liv
vill jag ha ett vetenskapligt svar.

I natt blir inte en natt av sömn.

17.58

rosenvit — Mon, 29 Mar 2010 16:00:01 +0000

Sjung en vaggvisa.
Till tröst.
Vagga mig till sömn,
så ska jag trösta dig
då dina tårar faller.

So hush, little baby, don’t you cry.

Skrivna ord är de enda ord jag kan ge,
måste få ge,
inte till någon
men till något,
till en skärm
eller papper,
för ingen talar jag till.

23.41

rosenvit — Sun, 28 Mar 2010 21:41:58 +0000

Att isolera sig själv.
Stäng allt ute,
det blir enklare så.
Eller?
Jag är rädd att jag är på väg att
förlora allt.
Alla.

Och jag är rädd för den där känslan jag tror finns där inne i mig.

En manual att följa om du vill glömma dina egna tankar:
Lyssna inte på musik. Stirra inte ut ur fönster och se på istappar som sakta tinar och bildar vattendroppar för då bildas vattendroppar i dina ögon. Bästa sättet att inte tänka på dina tankar är att sitta framför din dator och se på klipp med humor. För tillfället föredrar jag Stephen Fry eller annan brittisk humor. Om någon grälar, om någon talar, om någon stör stäng då in dig och skruva upp ljudet på högsta volym. Glöm världen och skratta åt det som visas. Konstigt nog fungerar det. En stund.

Nackdelen är att du inte för alltid kan sitta vid din dator och när du inte sitter vid den slår allt tillbaka mot dig och det blir tungt och svårt och ångestfyllt och tårfyllt.

Så kanske är inte bästa sättet att glömma dina tankar, kanske är bästa sättet att hantera dem.
Men det är så himlarns svårt.
Att hantera.

Sömn är vad jag borde få.
Sömn är inte vad jag ger till mig.

Och jag blir så glad för varje ord du skriver.

17.45

rosenvit — Fri, 26 Mar 2010 16:45:29 +0000

Hela den här platsen är som ett hål
av missnöje
och bittra ord
och grå moln.

Och inte hjälper det att det snöar ute
och att ingen blå himmel
eller sol
syns.
Eller att tårar plötsligt börjar falla.

Jag kände för att slå,
slå till allt och alla.

13.18

rosenvit — Fri, 26 Mar 2010 12:18:20 +0000

Baciller har anfallit mig
och vunnit.

Och sommaren.
Då ska jag stå längst fram
och hoppa
och sjunga
och dansa
och glädjas
och vara lycklig,
just då.
Sen,
vem vet?

Och det spelas upp
situationer
i mitt huvud,
som skrämmer mig,
som jag inte vet hur jag ska
hantera.
Om prinsar
och onda drakar
och främmande världar.

Och jag tänker att
allt skulle kunna vara så enkelt.